Lite ledsen...
Det blir jag när mina "vänner" talar om vilken oansvarig och bortprioriterande mamma jag är. Jag har ställt upp på mina barn i snart 8 års tid, och efter all jäkla skit jag fått börjar jag nu finna balansen i mitt liv, för jag anser att mina barn har rätt till att ha en mamma som mår bra. Vad jag även tycker är lågt är att göra idiotiska antaganden om hur jag tänker. Fråga mig istället för att prata OM mig.
"Är det mig du syftar på i ditt blogginlägg" kommer jag få sms om, ja, känner du dig träffad så är det förmodligen dig jag menar.
Jag är fan inte perfekt, men jag är bra precis som jag är, passar det inte är det bara att lämna mig ifred för jag behöver inte höra mer negativt nu. Det räcker nu.
/L
