Att förlora en vän... eller tre...
Jag kommer i detta inlägg inte skriva ut några namn, ni vet nämligen själva vilka ni är. En av er kommer att bli irriterad. En av er kommer kanske inte ens läsa detta. Och den sista av er tre kommer vända på allt och använda det emot mig.
Vän 1; Vi hade så himla roligt tillsammans. När jag berättade för dig att jag väntade barn, ansåg du att det var en dum idé att behålla barnet. Sedan valde jag dig för ett uppdrag som du inte klarade av.
Vän 2; Du var en del av vår familj, men allt jag tipsade om fick din respektive att framstå som om det var kritik, när du faktiskt innerst inne visste att jag menade väl. Än idag har du inte bett om förlåtelse, utan du har snarare släppt taget om de som ansågs vara dina bästa vänner.
Vän 3; Du "glömde" att jag fyllde år. Vänner som säger "Jag älskar dig" glömmer inte bort sina bästa vänners födelsedagar. Den enda gången du hörde av dig var för att du behövde en bra människa, att du inte egentligen förstår varför jag tackade nej... under lång tid blev jag nedtryckt och förolämpad och utnyttjad, jag skulle aldrig sätta mig i den sitsen igen.
Vän 3; Du "glömde" att jag fyllde år. Vänner som säger "Jag älskar dig" glömmer inte bort sina bästa vänners födelsedagar. Den enda gången du hörde av dig var för att du behövde en bra människa, att du inte egentligen förstår varför jag tackade nej... under lång tid blev jag nedtryckt och förolämpad och utnyttjad, jag skulle aldrig sätta mig i den sitsen igen.
Jag vet vilka mina riktiga vänner är, och jag är så glad att jag har er i mitt liv, ni finns ALLTID där och jag för er.
Jag är förbannat bitter på människor som blir totalt handlingsförlamade, men vet ni? Jag skiter i er nu, nu har jag skrivit det jag ville och kommer påbörja en bearbetning av ett avslut av er.
//Lollo
