Jag är bara människa!
Det känns så skönt med de människor och vänner omkring mig som ser att jag börjar må bra igen. Jag krashade totalt, många har vänt mig ryggen på grund av att jag inlett ett förhållande med en kille som känns så rätt för mig.
Jag har inte valt att "sticka" från mina barn, men dom har det bättre hos sin pappa med alla sina saker, sina dagliga rutiner och jag försöker träffa dom så gott det går.
Jag försöker pussla ihop mitt liv, jag har många bitar kvar innan jag är färdig med det, men jag har kommit en god bit på det.
Nytt timmisjobb som jag trivs så bra på, helt makalöst roligt är det och passar mig så bra, önskar så jag kan få en nattjänst, sedan ett boende så jag kan få en ruljans på den delen med pojkarna. Älskar dom så mycket och det säger jag varje dag till dom.
Jag är bara människa och gör nu vad jag behöver för att kunna må bra och få min vardag att fungera, ni som tycker det är fel får gärna hålla era kommentarer och tankar för er själva, jag ber inte om era åsikter och vill därför heller inte höra.
Ha en skön kväll alla!
//L
