Lollo

Under eftermiddagen har jag kommit på en hel del saker med mig:

-Jag är så pass omtänksam och mån om mina vänner att det är viktigare att dom mår bra och är lyckligare än mitt eget välmående.

 

-Jag är så bra. Jag fixar och trixar med allt hela tiden, vissa dagar är mer jäktiga än andra, det ordnas med läkarbesök, föräldramöten, tandläkarbesök, införskaffning av kläder, och skor.

 

-Jag är initiativrik. Det här stör många, jag är spontan i den mån jag kan, jag hittar alltid på något att göra som tillfredställer mig.

 

-Jag är envis. Jag ger mig oftast INTE förräns det blir som jag vill ha det, och det ska såklart bli ett bra resultat bakom det.

 

-Jag säger vad jag tycker. Det tycker inte heller många om, men jag har faktiskt slutat bry mig. Helt ärligt så skiter jag i om många inte håller med mig, vi är alla olika och det ska respekteras.

 

-Jag är en förbannat bra mamma. Mina barn är mina allt. Dom ska må bra, vara mätta, ha hela (förutom dom byxor som Noah vägrar sluta använda med hål på knät) och rena kläder och kunna få göra vad de känner för. Jag låter dom få köra på tills jag anser att deras betéende eller handlingar inte är ok. Jag låter dom få vara arga om dom är det, det måste man få vara ibland. Jag låter dom få gråta när dom vill det, ibland måste man bara gråta helt utan anledning.

 

-Jag är en sjujäklars bra fru! För mig är det viktigt att min man mår bra, trots att han aaaldrig lyssnar på mig eller emellanåt är vad jag kan tycka -lat. Jag sköter allt med barnens miljarders papper, och "stör" honom bara då jag inte får ihop det med tider. Han är min man, min absolut bästa vän!

 

 

En sak som jag avskyr egentligen är gnäll. Detta konstanta gnäll, på saker man inte ens kan påverka. Det gnälls på vädret exempelvis, Stanna inne om de regnar, eller pallra dig i ett par gummistövlar och var tyst, solen kommer knappast för att du går runt o surar över vädret. Regn är mysigt, det smattrar, såklart är det ju inte så kul om man blir dyngsur, men jag brukar oftast skratta av det, ingen har dött av regn förr! De där supervarma sommardagarna som man kan bada o sola, o sedan grilla med vänner! Snön, så himla vackert när den ligger som ett täcke och det är frisk luft ute och det knastrar under skorna när man går, och lyckan i barnens ögon då dom får åka pulka, är ju helt obeskrivlig!

Jag brukar säga att om det inte finns en lösning på problemet, så är det inget problem, då är det som det är och det är bara till att acceptera.

Nu verkar detta inlägget argt, kanske surt, men det är inte så jag menar. Jag ville bara komma fram till:
Att jag är så bäst på att vara Lollo, som bara Lollo kan <3