Lollo

Jag har kommit till en punkt då allt stannar, den där osynliga väggen låser in mig, vart jag än vänder mig. Ja, jag har gått in i väggen. Jag ska iväg och träffa en läkare och börjar där, för jag vet inget annat alternativ.. Jag älskar min fantastiska man och mina underbara fina barn så det värker i hjärtat, men ibland tappar även en go och glad tjej som jag orken. Det känns faktiskt bra att erkänna saker för sig själv, på något sätt finner man ett lugn.

I helgen ska jag jobba, men bara på lördagen, på kvällen ska Jesper iväg på pokerkväll, och jag ska krypa ner i soffan framför en film med barnen, På söndag ska vi bara vara. Jag hoppas på fint väder så vi kan ta en lång promenad!

Nu ska jag försöka ändra mina tårar till ett léende, för det är ju faktiskt äntligen vår...