Jag och mina åsikter
Jag kom på en sak... så därför bloggar jag igen.
Som förälder blir man socialt missanpassad. Man kan aldrig göra någonting, för "Dom har ju barn". Dom kan aldrig ses på en fika, dom kan aldrig gå ut o äta, dom sitter hemma och stickar och är trötta. SÅ FEL NI HAR!
Som förälder blir man socialt missanpassad. Man kan aldrig göra någonting, för "Dom har ju barn". Dom kan aldrig ses på en fika, dom kan aldrig gå ut o äta, dom sitter hemma och stickar och är trötta. SÅ FEL NI HAR!
Jag blir riktigt trött på människor, exempelvis många av mina vänner som inte själva klarar av att höra av sig för att ses över en middag eller fika. När man ringer, så svarar de inte, och de ringer inte heller tillbaka. Tyvärr har ni sumpat era chanser, förstår inte vitesen att ha "vänner" som aldrig hör av sig och som bara antar att man är jordens mest upptagna människa. Bye bye..
En annan sak, är just den om åsikter. Om jag tycker något, så är det så, varför försöka vända på den personens åsikter? Självklart om det handlar om mer allvarliga saker, men när de kommer till små enkla ting, varför får inte jag då behålla min rätt till åsikt...?
En annan sak, är just den om åsikter. Om jag tycker något, så är det så, varför försöka vända på den personens åsikter? Självklart om det handlar om mer allvarliga saker, men när de kommer till små enkla ting, varför får inte jag då behålla min rätt till åsikt...?
