Lollo

Alla sagor har inte ett lyckligt slut, men det kan finnas de med bra slut ändå. 

Jag har en sann sådan saga.

Jag och Jesper har tre helt fantastiska, bedårande, älskade pojkar. Deras välmående kommer alltid först, aldrig ska någon annan sättas före barnen. 

Men jag har för en tid sedan fattat ett beslut. Jag vill betona att det är JAG som fattat detta beslut. 

Jag och Jesper ska nu gå skilda vägar, barnen kommer alltid vara länken mellan oss, men ibland vaknar man upp och inser att man måste gå vidare för en rad olika anledningar i livet. Jesper kommer alltid vara den jag har dessa fina barn med och även (ett försök) till att vara en nära vän. 

Jag önskar nu att mitt beslut respekteras och inte ifrågasätts, jag är helt klar med vad jag vill ang. Detta. 

Däremot önskar jag att ALLA är helt opartiska i detta och stöttar oss båda. 

Ha en bra dag och helg alla!

//Lollo

//L

Morfar på sjukhuset på sitt älskade Teneriffa.. Lite chatt över nätet där han skickade bilder på alla mediciner han fick ta, o så lite skoj. Chatten varade kanske 10 minuter då han blev trött och ville vila.. Detta var den 22 december för 3 år sedan i år. Den 23 December åkte vi ner till Skåne för att fira jul där, det skulle bli så mysigt! När vi landat med planet och tagit oss ut ur terminalen och packat in oss i bilen så var jag naturligtvis tvungen att tala om vilken dödsskräck jag haft under resan då jag är fruktansvärt flygrädd! Jag tittade sedan på min mobil och hade 17 missade samtal från min mamma.. Vad är det nu för strul med julklapparna till mina syskon tänkte jag. Väl hemma i Malmö hos svärmor och familj så ringer mamma igen och jag ska svara, när jag trycker på "svara" sköljdes en våg av en ilande iskall känsla i kroppen; "Morfar har dött"... Den meningen kommer jag aldrig att glömma... Hela min jul bestod av sorg och kommer även alltid fälla tårar kring jul då saknaden av morfar är oundviklig. Jag vet att morfar är med mig och vägleder mig. Jag fick även veta att "Det som du gjorde för din morfar tyckte han var fint gjort..." Jag letade upp en plats på havet där hans aska kunde spridas. Så jag och mammas faster åkte ut med SSRS till den plats jag valt ut och lät honom falla ner i havet, där han trivdes som bäst. Ett fång av rosor släpptes efter honom och placerades i en linje efter att askan runnit ur mina händer... Fina lilla älskade morfar, du är så saknad <3

Idag ska det flyttas till större lägenhet vilket gör att pojkarna får ett varsit rum! Dom är så glada över detta, Lyckan som uppstår! Jag minns själv när jag fick eget rum :)

Ja, jag kraschade ihop totalt för några veckor sedan. Matt, trött, ledsen, ville inte finnas, men samtidigt inte dö. Mycket bubblande inom mig då, att jag gått in i väggen tidigare är inget jag döljer, jag skäms heller inte för det.

På måndag har jag tid hos läkaren, ska begära att han kollar om jag fått struma!

Ska sedan ta itu med Caspians mage för nu börjar det spöka lite för mycket hos honom, gråt, kräkningar.. Magsjuk är han inte för han kräks bara emellanåt...

Nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe!

Ha en underbar helg alla!

//L

Sitter med mina olika kortlekar, pendel och avläsningar varje kväll, många vill prova, och alla blir så nöjda och tycker jag är helt otrolig som prickar så rätt! Det är så himla kul, men jag har så mycket kvar att lära, men det kommer mer och mer för varje dag!

Jag brukar sitta mellan 20-22:30 ca, det brukar vara lagom! Första december påbörjar jag en healingkurs som jag set fram emot massor!

Säkert vill många av mina nära vänner att jag läser av dom, men det gör jag inte. Jag vill inte se allt hos de, men lägger gärna kort och skickar budskap!

Nu är middagen avklarad och det får bli en kaffe på det och sedan ska jag sätta mig!

Ha en skön vecka allesammans!

//L

Nya vinterskor, kaffebryggare, ljushållare, svart/vita kaffekoppar.

Alla bilder är från; Tradera, Clas Olsson, In & Finn (google)

Och nya fina stenar såklart ❤️

Ha en skön dag/L

God morgon mina vänner!

 

Nu ska jag skriva en sak som jag kan få ångra, men det känns bra att skriva det, så då gör jag det.

 

För en tid sedan hittade jag en grupp på internet, "En sida om och för andligheter". Jag skummade igenom sidan och såg att många bad om att få bli "avlästa". Såklart la jag upp en bild på mig själv. Svaren jag fick var oslagbara och ingen där kunde veta hur jag kände och hur jag mådde. Även beskrivningar av bortgångna som dom omöjligt kunnat koppla till mig stämde till punkt och prickar. Sedan började även jag att läsa av människor jag inte kände, och ALLT jag kände in om dom stämde. Så nu är jag under ständig utveckling och lär mig mer och mer för varje dag om min mediala förmåga. Jag lägger olika kort för andra, mediterar, känner in. Jag har då insett varför jag inte mått bra i alla rum här hemma, detta för att vi haft "besök" av människor som vill ha hjälp. 

 

Mina vänner som säger att dom mår bra, tror inte att jag genomskådar dom, jag ser på en gång om dom inte säger som det är, och märker också om dom vill ha "hjälp" eller inte.

 

Kalla mig knäpp, men jag är fortfarande samma Lollo, jag har bara börjat se mer positivt på saker i mitt liv, och slutat ta in negativa saker, för det mår jag inte bra av.

 

Jag FÖRVÄNTAR mig nu, att ni som läser detta inte bombar mig med frågor, för jag ser inte längre in i framtiden som ni tror, däremot kan jag se vissa händelser, vissa kan jag dela med mig av, andra inte.

 

Nu ska jag fortsätta min morgonkaffe innan dagen börjar!

 

Namaste <3

I torsdags bestämde vi oss för att jag och barnen skulle åka och hälsa på i Skåne 2 nätter, vi var på "Tivoli" i Köpenhamn, var på Råå och även hälsade på Jespers kusiner och mormor en sväng innan vi åkte hem.

 

Jag bestämde att vi köper mat att äta på tåget då det var i middagstid då vi skulle åka hem.
Vi sätter oss på våra platser o äter i lign och ro, tåget åker inte förräns 20 min senare än vad det ska, men det gjorde oss inget.

 

På kommer ett gäng som säger: den där platsen har jag på bokningen, vad konstigt säger jag, och visade dom att vi också hade bokat dom, vi svor alla åt företaget o tänkte att det var ju typiskt att dubbelboka!

Sedan säger en kvinna: Men Du, det står 26 oktober på dina biljetter, det var ju igår! VAAA VAD FAAASEN säger jag! I min vildaste panik smsar jag svärmor som bokat biljetterna, samtidigt som svetten börjar rinna och jag inser att jag måste få tag på konduktören. Han sa: Ja du, jag kan inget göra, ni får stå hela resan. VA sa jag, jag har tre barn med mig! "Ja det kan jag inte hjälpa, ni får boka nya biljetter under resans gång". Svärmor bokar nya från Nässjö, då fick vi i alla fall sittplatser! Jag satte Noah och Caspian på sina platser bredvid varandra, dom sov bägge så det var ju ok. Ett par bredvid dom säger: vilka platser har ni? Jag svarar och frågar konduktören om platsen bredvid en av dom var tom, vilket den var! "Vi flyttar oss så får du sitta nära dina barn" Tack snälla ni <3 När jag väl sätter mig och pustar ut, inser jag att det är 2 timmar kvar på resan! I 2 ½ timme har jag sprungit fram och tillbaka med Caspian i famnen, två trötta killar och började småskratta för mig själv. Jag var absolut inte arg, shit happends, men jag var så svettig att jag var tvungen i Mjölby att gå av snabbt för att få luft. Tåget rullade sakta sakta emellanåt och jag tänkte: Hoppas tåget blir så försenat att svärmor kan få tillbaka pengarna, men det blev bara 10 min försenat...

 

Väl hemma var det bums i säng då klockan var drygt 23:00. "Åh nejj" sa jag till Jesper, Lucas har ju logopeden imorgon 13:45.

 

Idag insåg jag att tiden för logopeden var igår, den 27:e, dessutom en ombokad tid... Idag tänker jag bara vara hemma mest med pojkarna och mysa!

 

Så vår resa till Skåne blev jätte mysig, lite kaosig, men idag skrattar jag åt allt!

 

Ha en skön dag allesammans <3

 

Under eftermiddagen har jag kommit på en hel del saker med mig:

-Jag är så pass omtänksam och mån om mina vänner att det är viktigare att dom mår bra och är lyckligare än mitt eget välmående.

 

-Jag är så bra. Jag fixar och trixar med allt hela tiden, vissa dagar är mer jäktiga än andra, det ordnas med läkarbesök, föräldramöten, tandläkarbesök, införskaffning av kläder, och skor.

 

-Jag är initiativrik. Det här stör många, jag är spontan i den mån jag kan, jag hittar alltid på något att göra som tillfredställer mig.

 

-Jag är envis. Jag ger mig oftast INTE förräns det blir som jag vill ha det, och det ska såklart bli ett bra resultat bakom det.

 

-Jag säger vad jag tycker. Det tycker inte heller många om, men jag har faktiskt slutat bry mig. Helt ärligt så skiter jag i om många inte håller med mig, vi är alla olika och det ska respekteras.

 

-Jag är en förbannat bra mamma. Mina barn är mina allt. Dom ska må bra, vara mätta, ha hela (förutom dom byxor som Noah vägrar sluta använda med hål på knät) och rena kläder och kunna få göra vad de känner för. Jag låter dom få köra på tills jag anser att deras betéende eller handlingar inte är ok. Jag låter dom få vara arga om dom är det, det måste man få vara ibland. Jag låter dom få gråta när dom vill det, ibland måste man bara gråta helt utan anledning.

 

-Jag är en sjujäklars bra fru! För mig är det viktigt att min man mår bra, trots att han aaaldrig lyssnar på mig eller emellanåt är vad jag kan tycka -lat. Jag sköter allt med barnens miljarders papper, och "stör" honom bara då jag inte får ihop det med tider. Han är min man, min absolut bästa vän!

 

 

En sak som jag avskyr egentligen är gnäll. Detta konstanta gnäll, på saker man inte ens kan påverka. Det gnälls på vädret exempelvis, Stanna inne om de regnar, eller pallra dig i ett par gummistövlar och var tyst, solen kommer knappast för att du går runt o surar över vädret. Regn är mysigt, det smattrar, såklart är det ju inte så kul om man blir dyngsur, men jag brukar oftast skratta av det, ingen har dött av regn förr! De där supervarma sommardagarna som man kan bada o sola, o sedan grilla med vänner! Snön, så himla vackert när den ligger som ett täcke och det är frisk luft ute och det knastrar under skorna när man går, och lyckan i barnens ögon då dom får åka pulka, är ju helt obeskrivlig!

Jag brukar säga att om det inte finns en lösning på problemet, så är det inget problem, då är det som det är och det är bara till att acceptera.

Nu verkar detta inlägget argt, kanske surt, men det är inte så jag menar. Jag ville bara komma fram till:
Att jag är så bäst på att vara Lollo, som bara Lollo kan <3

Han kommer protestera så de skriker om de så jag får helt enkelt antingen bara säga att vi ska göra något kul eller muta med en slant haha!

Caspians dop blev riktigt lyckad, stort tack till alla som deltog denna dag för Caspian, och ännu mer tack för alla presenter och fina kort han fick!

Vi har fem faddrar till honom, dom alla är helt frälsta i honom så jag är otroligt glad att alla sa ja!

Jesper jobbar sent idag, så jag åt middag senare än pojkarna, tråkigt men sånt är livet!

Imorgon ska jag till jobbet en sväng sedan ska vi handla på "Pulsen", dom hade massa bra priser!

Nu ska jag lägga de stora pojkarna så jag får lite lugn, Caspian sover redan.

Ha en skön kväll! 

//L

Jag skäms. Jag skäms över att andra talat så mycket om det och att han ska behöva växa upp med det. Egentligen ville jag svara att det är en mycket smittsam sjukdom som är farlig, både för honom och andra. 

Ja, jag blir besviken på de vänner jag har som faktiskt röstade på "SD", för att "begränsa" invandringen, innebär att de som faktiskt kommer från våra nordiska länder inte är välkomna, däremot är jag för att andra länder faktiskt tar sitt ansvar och hjälper till. 

Nog om det!

Jesper är sjuk här hemma, stackarn, samtidigt jobbigt då jag ska underhålla tre små olika individer. Noah vill inte va hemma med sina bröder, utan vill vara med kompisar, Lucas är bara lat och klär helst inte ens på sig och går ut om inte hans bästa vän är med. Caspian ska vara med ööööverallt, hela tiden, och blir förbannad då han inte kommet dit han vill. Samtidigt vill jag pyssla armband och andra smycken, bli klar med mina halsdukar, men jag hinner bara lite av varje :)

I eftermiddag bär det av till studion om Jesper orkar att jag åker, så jag får sjunga av mig lite! 

Nu ska jag fortsätta med mitt kaffe för att strax ta en powerwalk då de börjar bli ljust!

Idag blir även Caspian 6 månader, helt sjukt vad tiden går!

Ha en skön söndag allesammans!!

/L

Invandrare har uppenbarligen en färg. Brunt eller mörkare, vilket gör mig lite fundersam. Slår man upp "invandrare" på "Wikipedia" står det såhär: "Invandring, eller immigration, betyder varaktig inflyttning från ett land till ett annat."

Ville jag ta livet av mig? Nej, det har jag aldrig velat. Jag vill bara ibland bli instängd i ett rum och bli lämnad ensam tills allt känns bra igen.

Har jag bearbetat den egentliga faktorn till min depression? Nej det har jag inte. Jag kan besöka alla psykologer i världen, men jag har faktiskt inget att säga. Dom kan inte hjälpa mig, för dom kan inte ge mig de svar jag vill ha. 

Ibland blir jag såklart arg och ledsen för "normala" saker, barnens bråk o tjafs, tjat och gnäll.

Nej, att skada mig själv skapar bara smärta för stunden, sånt pysslar jag inte med. Mina barn skulle jag dö för. Jag skulle ALDRIG höja handen till mina barn, jag älskar dom så mycket, och dom mig! Utan mina små pojkar skulle det inte ens finnas ett Jag.

Mina barn vet inte sanningen, som många andra gör. Jag har valt att inte säga sanningen till mina barn, dels för att dom är för små för att förstå, sedan mår jag bättre så. Om någon skulle välja att en dag säga som det är, så kan jag meddela att du/ni inte längre är välkomna till mig. Bara för information.

Många kommer undra vad sanningen är, men de som känner mig vet.

Nu ska jag fortsätta mitt Kaffe, och tack du underbara själ för bilden, du kan mig, du förstår, du är guld värd!