Lollo

Morfar på sjukhuset på sitt älskade Teneriffa.. Lite chatt över nätet där han skickade bilder på alla mediciner han fick ta, o så lite skoj. Chatten varade kanske 10 minuter då han blev trött och ville vila.. Detta var den 22 december för 3 år sedan i år. Den 23 December åkte vi ner till Skåne för att fira jul där, det skulle bli så mysigt! När vi landat med planet och tagit oss ut ur terminalen och packat in oss i bilen så var jag naturligtvis tvungen att tala om vilken dödsskräck jag haft under resan då jag är fruktansvärt flygrädd! Jag tittade sedan på min mobil och hade 17 missade samtal från min mamma.. Vad är det nu för strul med julklapparna till mina syskon tänkte jag. Väl hemma i Malmö hos svärmor och familj så ringer mamma igen och jag ska svara, när jag trycker på "svara" sköljdes en våg av en ilande iskall känsla i kroppen; "Morfar har dött"... Den meningen kommer jag aldrig att glömma... Hela min jul bestod av sorg och kommer även alltid fälla tårar kring jul då saknaden av morfar är oundviklig. Jag vet att morfar är med mig och vägleder mig. Jag fick även veta att "Det som du gjorde för din morfar tyckte han var fint gjort..." Jag letade upp en plats på havet där hans aska kunde spridas. Så jag och mammas faster åkte ut med SSRS till den plats jag valt ut och lät honom falla ner i havet, där han trivdes som bäst. Ett fång av rosor släpptes efter honom och placerades i en linje efter att askan runnit ur mina händer... Fina lilla älskade morfar, du är så saknad <3