Alla kvinnor som utsätts för brott av sina män ska skyddas. De är synd om de kvinnor som vad mannen i hemmet anser vara ett minsta snedsteg, ska utsättas för våld och hot, kanske ibland, kanske dagligen. Kvinnor som utsätts för detta lever i skräck, och kan inget göra för de är rädda. Rädda för att bli utsatta för ännu mer psykisk och fysisk misshandel. Vi har "kvinnofridslinjen", polisen, socialen och en rad långa olika myndigheter att vända oss till. Barn som utsätts för vål och hot kan få hjälp de med, men de vågar inte, de blir hotade till tystnad. När är ett barn utsatt? När de är tysta och är för sig själva på förskolan eller skolan? När de inte alls dyker upp? När de skriker öppet bland folk; "min mamma/pappa slår mig", "du slog mig"? Jag kan garantera att barnen som faktiskt INTE blir varken psykiskt eller fysiskt misshandlade är de barn som säger det mest. Mamma som jag är till två underbara pojkar som jag älskar mer än livet, har hört så många gånger då man varit arg "Dumma mamma" blir snart till kärleksförklaringar; "Mamma, jag älskar dig".. Barns lärande är en livslång resa.
Jag är ett skilsmässobarn som det uttrycks. Jag har levt under hot och rädsla, tillsammans med mina två syskon har vi bott på skyddshem. Ett beslut som socialtjänsten beslutat.
Jag minns hur jag kunde lägga mig mellan mina föräldrar då de bråkade, för jag var rädd att han skulle slå mamma.
Självdestruktiv? Javisst var jag det, jag skadade mig själv för att få uppmärksamhet av han som ska kallas min pappa, men datorn var viktigare.
Min mamma fick allt det stöd hon behövde för att skydda oss. Ett "fall" som i mina ögon fick ett lyckligt slut.
Min mamma var utsatt av både fysisk och psykisk misshandel.
Trots detta har jag bara en sak att säga till min biologiska pappa; Jag vill verkligen tacka dig, från djupet av mitt hjärta, för att Du har visat mig hur jag INTE vill vara!
Men vad händer då om det nu i detta fall hade varit en man? Förmodligen ingenting, varför? Jo för att kvinnan anses vara det svagaste könet, men det finns så många män där ute som är i behov av precis samma stöd och hjälp som om han vore en utsatt kvinna.
Lustigt nog, jag googlade "upp till kamp män" och fick då fram en bild på min svärmor.
Lena Celander Jörgensen är en av de klokaste kvinnor jag känner. Hon är den jag kan stötta mig mot och få uppmuntran av, utöver min mamma såklart, hon lyssnar, är världens bästa farmor, barnen jublar då de ska hem till henne eller då hon kommer till oss.
En avslappnad kvinna, som ibland kan vara positivt stissig, som ser till BARNETS BÄSTA!
Barnets bästa är rätten till båda sina föräldrar, om båda föräldrarna nu älskar sina barn villkorslöst, tyvärr finns det ju de som fullständigt skiter i sina barn och strider för att straffa ut mamman, eller pappan.
Hur kan man inte förstå att den enda som far illa är barnet? Jag förstår inte vad det ger respektive föräldrer att spela ut den andra föräldern, hur man kan utnyttja ett barn. Förr eller senare kommer barnet spela ut dig som sett till att all kontakt med den andre föräldern, varit förgäves.
Jag säger bara: upo till kamp alla män och pappor!!
Rekommenderas; www.sosjuristerna.se
/Lollo
