Tankar...
I fredags gick jag som sagt tidigare från jobbet då hela kroppen sa ifrån, jag hade så ont att jag nästan trodde joppe skulle komma påvägen hem..
Sedan dess har jag legat i sängen nästintill konstant, har lagat mat åt barnen, hämtat Lucas på dagis eller gått till mataffären bara för att få luft..
I måndags fick jag en akuttid på specialistmödravården och fick då beskedet om att bli igångsatt på torsdag, jag blev helt chockad, för jag trodde nästan att jag skulle få rekommendationer om att ta smärtstillande och vila..
Väl hemma så satte jag mig och läste igenom pappret om hur en igångsättning går till, "i vanliga fall slutar det med kejsarsnitt eller sugklocka"... Man kan få vänta länge innan något alls händer, man får ont som bara den... Jag känner mig jätte tveksam till detta, jag hoppas vid varje sammandragning att det ska komma värkar också, men det gör det inte... Nu har jag drygt 26 timmar kvar tills jag ska ringa förlossningen och få en tid, men det tär verkligen på mig.. Jag vill inte göra kejsarsnitt för jag är rädd att inte kunna gå när jag känner mig stark, själva snittet och ärret är inget jag är orolig för, jag är 28 år och slutade bry mig om hur magen ser ut när Noah hade kommit..
Med pojkarna kunde jag i alla fall ställa mig upp och gå ganska omgående...
Snälla lilleman, kom nuuuuu!!!
//L
