Min förlossningsberättelse!
I torsdags den 20/3 ringde jag förlossningen för att få en tid för att komma in på igångsättning. Det blev inget då dom hade många medicinska fall som var i behov av prioritering, vilket jag förstår. Jag skulle återkomma på fredag morgon vilket jag gjorde och då sa hon att "Jag ringer till dig om vi får en lucka". Vi fick en tid 14:00.
Jag skulle just gå o handla lite lunch, då var klockan ca 11:10, när jag precis gått ut genom ytterdörren så ringde dom; "Kan du komma nu?" Det var bara att packa ihop allt och pysa iväg.
11:45 var vi inne och "inlagda" och dom skulle undersöka mig, hon nådde inte upp så jag var "omogen" för att kunna få annat än "Cytotec", en tablett man blandar med vatten.
13:10 Jag surplade i mig det där och väntade och väntade men inget hände..
15:10 Började jag få lite småvärkar som inte kändes så värst mycket så jag fortsatte att vänta och vänta..
17:10 fick jag 3:e dosen och vid 17:30 fick jag mer och mer ont och tog med mig Jesper in i en glödhet dusch som hjälpte massor, då var jag öppen 3 cm, efter 30 min var jag öppen 7 cm...
19:45 ber jag om lustgasen, smärtorna stegras och till slut bara ligger jag och gråter för att jag har så ont.
21:10 har dom svårt att fånga upp hans hjärtljud och larmar läkaren.
21:15 går vattnet med meck i, vilket han såklart svalde...
21:22 börjar jag krysta och de får ta till sugklockan då de inte hörde några hjärtljud alls på honom, jag vet hur jag skrev att jag inte orkade eller kunde mer, men jag minns en röst som sa: "Du måste sammarbeta nu, din bebis mår inge bra", jag tror att jag la all fokus på att krysta ut honom.
21:24 var Caspian ute i stora kalla världen, han mådde bra trots omständigheterna, 4150 gr och 50 cm lång i vecka 38+0
3 stygn, lågt blodsocker under ett dygn och aningen snabbandad fick vi till slut komma hem efter 3 nätter på sjukhuset.
Hem till två stolta storebröder som är så varsamma och snälla med honom att det är ofattbart, kärleken mellan dessa 3 gossar är obeskrivlig, mamma älskar er alla mina pojkar!
//L
