Hormoner...
Dom rusar runt för fulla muggar, ena sekunden vill jag gråta, andra är jag så lycklig, man märker att det tar ett tag innan kroppen är i balans.
När jag ammade Noah fick jag tankar som: "Nä, jag ville nog inte ha barn" och så fort amningen var klar så var jag "normal" igen. När jag ammade Lucas var det inget speciellt med det, men nu är känslan av lyckorus som sprider sig då jag ammar helt galen :)
Igår var Jesper med pojkarna på bio, dom åkte iväg då jag vilade och när jag väl vaknade sov Caspian vidare och jag tog en kaffe och började vika tvätt. Sedan var vi ute en sväng med en vän och hennes son och vi valde att äta på donken. På donken blev jag smått irriterad då hen som stod i kassan verkade helt vimsig. Kommunikation verkade inte finnas där... När andra står i kassan frågar dom alltid: Cheeseburgaren kommer dröja x min, vill du ha dina pommes nu eller vill du vänta? Hen sa ingenting om detta, så resultatet blev kalla pommes och en varm burgare :(
Nåväl, idag ska jag och E på loppis på mitt jobb en sväng, sedan ska farbror Lo komma förbi o hälsa på nya bebisen!
Måste även skriva att Caspian ligger i soffan just nu och har ätit och har Noah bredvid sig, så fort Caspian "piper" till så säger Noah; "Jag är här, du behöver inte vara ledsen", och han är inte alls bekymrad över att han gör ljud ifrån sig :) Lucas får halft panik: "Mamma, han börjar gråta snart, ta han"! och härom kvällen när han gnydde på sa Lucas: "Det är inte synd om dig" jag började skratta, för jag försöker förklara för Lucas att det inte är hans fel att Caspian är ledsen, utan det är hans sätt att prata :)
Nu ska jag fortsätta med tvätten medans Caspian sover!
Ha en skön lördag/L
