Lollo

Det är ord som bara den som verkligen har en depression förstår innebörden av. 

Det är stor skillnad på att vara lite nere, deppig och deprimerad.

 

Omställningen att få ett barn och flytta till ett nytt hem var den utlösande faktorn för min del.

Ett helt nytt liv med en ny livstil kom, vänner som svek. Jag får allt jag önskar mig av min man och mina barn, men har man saker inom sig som ligger och växer så kommer det tillslut att växa över och det smäller till.

 

Jag har allt man kan önska sig, eller i alla fall allt som Jag önskar mig. Familj och vänner som älskar mig, en god ekonomi, ett jobb som jag älskar.

 

När man startar ett nytt liv med en egen familj så försöker man ta bort den där stigen som man vandrat på innan, man bildar en ny egen stig, men den gamla stigen är alltid där i bakhuvudet och påminner en om allt man varit med om. Mycket på den gamla stigen är bra och roliga saker, men där finns även gropar som jag aldrig trott att jag skulle komma upp ifrån.

 

Många skäms för att stå för att de är deprimerade, eftersom en depression anses vara en form av psykisk störning.

Jag skäms inte. Jag söker heller inte sympati för min depression. Jag äter medicin för det som jag inser att jag inte kan vara utan just nu. Faktum är att jag faktiskt känner att jag skulle behöva öka dosen av den.

 

Jag är 27 år och omogen många gånger. Är lite trögare, har lite svårt att koncentrera mig då det gäller att lära sig saker, just skolsaker. Finns inte intresset där för mig så har jag svårt att lära mig. 

 

Jag började läsa MatteB och jag var helt förtvivlad och förbannad på att jag inte fattade alls.

Då insåg jag: Nej jag vill inte bli sjuksköterska, jag vill vara undersköterska och arbeta med människor.

Gör jag det för lönen? Absolut inte, för man kan inte betala i pengar det som jag får ut av min arbetsplats. Skratt, umgänge, lite tårar som man kan torka bort, men framför allt, "Tack Lollo för hjälpen". Jag brukar säga; du ska inte tacka mig, detta är mitt jobb som jag mer än gärna hjälper dig med. 

 

"Stackars er som måste stå ut med mig" har jag hört flera gånger, jag brukar svara: Vet du vad? Om någon tycker att detta är besvärligt att göra, så ska de inte ha detta yrke! Och tänk att jag alltid får ett leénde tillbaka!

 

Här får ni en del av det som "Vårdguidens" Hemsida skriver om depression, skickar även med en länk för den som vill läsa!

 

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Depression/

"Symtom på depression

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:

• känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.
• får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.
• får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.
• blir rastlös.
• känner ångest och är lättirriterad.
• känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.
• får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.
• är väldigt trött, trots att du sover.
• har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro."