Lollo

Är den att jag fått höra av en person att mina barn är ouppfostrade.

Jag kan meddela att det inte är så. För mig är det viktigt att mina barn lyssnar på vad jag säger, och de lyssnar kanske 1 gång av 10. Innerst inne vet de om vad som är fel och rätt. De busar, skrattar och dom verkligen älskar sina liv, det kallar jag för livsglädje, inte ouppfostran. Jag anser att barn som bara sitter och väntar på tillåtelse, är de barn som är ouppfostrade. Barn som är "tråkiga" som aldrig trotsar sina föräldrar är tråkiga barn. Mina pojkar är två lika envisa individer som sin mamma, och de har lite "jävlar anamma" i sig.

Pojkarna är fyllda av fantasier när de leker, och mycket lär det sig av andra barn.

 

Och med det skrivet vill jag bara säga: döm ALDRIG någon, innan du verkligen känner personen i fråga.

 

/Lollo