Lollo

Bara om mig. Mina tankar. Mitt liv.

Längtar!

Publicerad 2012-05-11 06:16:01 i Allmänt

Imorrn blir min lilla kille 3 år. 

För tre år sen, hade jag redan besökt sjukhuset dagligen i en vecka, varför? Jo för jag fick attacker som gjorde så ont att jag nästan klättrade på väggarna. Hemma med en liten tvåårig Noah, med återkommande smärtor, och kräkningar som inte var av denna jord. Allt jag åt kom upp, och jag ramlade nästan ihop utomhus, så det blev inte mycket utomhusvistelse för Noah. Vi kollade på sjukhuset om det var dags, jag var öppen 1 cm, så jag fick promenera runt sjukhuset för att se om något mer hänt, men icke, vi fick åka hem. Jag fick övernatta då smärtorna upphört, och en sjuksyrra "trollade bort" att jag varit där, så jag fick gratis logi över natten på sjukhuset. Jag fick lämna urinprov som kunde tyda på urinvägsinfektion, men det var det inte. Kolla om det var gallsten eller njursten, men det var det inte heller. Sista besöket innan Lucas kom säger en läkare på kvinnokliniken: Barnet sparkar på din urinblåsa, vilket gör att urinet åker tillbaka till njuren, därför har du så ont! Det kändes så skönt att veta att inget var fel på mig eller lilleman i magen. Upphör inte smärtorna på senast fredag, sätter vi igång dig, för såhär kan du inte gå omkring!

Somnade lunch med Noah, vaknade 12:00 och ställer mig för att gå och kissa, PLASK, det rann massor med blod.
I min vildaste panik ringde jag Jesper, sen förlossningen, sen ambulans. Jag låg på hallgolvet, kröp omkring, stod på alla fyra, skrikandes, med en Noah som klappade på mamma och undrade vad fasen jag höll på med.

"Du har ganska täta värkar, var 3:e minut" sa ambulanspersonalen. Jag pratar väldigt mycket när jag blir nervösoch jag minns att mellan värkarna pratade jag om väder och vind, och så när värken kom sa jag: vänta lite! (Hahaha)

Väl inne på sjukhuset var jag öppen 8 cm när jag kom in, då var klockan 15:00. När jag mellan värkarna fick ett ryck av att äta smörgås och dricka kaffe, undrar dom nog än idag vilken knasig brud jag var haha =)

Jag fick lustgas, men kräktes bara och Jesper tog ifrån mig den...
17:00 skriker jag till barnmorskan och hennes kompanjon, att: du skiter jag i det här, han kommer nu, krystar för fulla muggar, även fast det behövdes öppnas lite lite till, på 7 minuter hade jag fått ut en bedårande liten krabat, dock med 1 ½ liter mindre blod i mig. En av de två bästa dagarna i mitt liv. Min lilla håriga Lucas!

Dagen efter var mitt blodvärde normalt igen, och alla sa: du är skapt för att föda barn, helt otroligt att lilla du är så stark. Kvinnor som föder barn, kan banne mej allt efter det!

Lucas vägde 3900+ gr när han föddes och var 51 cm lång!

Kommentarer

Postat av: Lisa

Publicerad 2012-05-11 09:10:42

Du har så rätt när du skriver:

-Kvinnor som fött barn, kan bannem me allt :-)



Kram

/Lisa

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

Louise Tocklin

Mamma till Noah, 7 år, Lucas, 5 år, och Caspian 1 år. Medial, undersköterska och sångerska!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela