Depressioner...
Det finns många ord för det, nedstämd, låg, gått in i väggen, utbränd osv.
JAG vet hur man känner när man är deprimerad. Man slutar bry sig om det mesta, man klistrar på ett leénde som är så falskt att förmodligen bara din egen mamma skulle se att du ljög. Du vill låsa in dig o kasta bort nyckeln tills allt känns bra igen. Du vill inte gå upp ur sängen på morgonen. Du gråter lätt, men inte framför andra, så du gör det förmodligen i duschen där det inte märks av. Du kanske börjar fundera på om världen verkligen är värd att leva i. Du slutar prata och umgås med dina vänner, för du orkar inte bry dig om hur dom mår. Du upptäcker dessutom vilka som verkligen är dina vänner som ändå kontaktar dig, även fast du själv inte alls hör av dig till dom.
Din familj märker att du ofta är arg, irriterad och ledsen.
Jag har börjat sluta känna såhär. Jag förväntar mig att mina kära berättar om jag gör fel. Men jag vill även höra det jag gör rätt. Egoist? Det tycker jag absolut inte att jag är, jag har alltid brytt mig om andra, och försökt hjälpa dom när de själva mått dåligt eller stött på hinder i livet. Jag lever med hoppet om att allt en dag ska komma tillbaka. Ibland vill jag göra saker för att "unna mig själv" som att gå ut med mina vänner, träna, sjunga hos E osv, ibland får jag lite sura miner för det, men jag har slutat bry mig, egentid för en tvåbarnsmamma och fru är viktigt. Jag vill även att min underbara bästa man Jesper ska unna sig saker, gå på fotboll, gå ut med sina kompisar, åka och träna o så. Men ibland, som igår, bara orkar vi inte, igår la vi oss i sängen tidigt och tittade på film, jag somnade ganska fort, jag var helt slut!
Barnen vaknade vid 07:00 idag, vilket var länge sen, men jag antar att dom somnade sent igår eftersom jag sov med dom igår mellan 14:00 och 16:00 (oops..)
Nu ska jag ner i tvättstugan med kidsen, yeey!
Ha en underbar dag//Lollo
JAG vet hur man känner när man är deprimerad. Man slutar bry sig om det mesta, man klistrar på ett leénde som är så falskt att förmodligen bara din egen mamma skulle se att du ljög. Du vill låsa in dig o kasta bort nyckeln tills allt känns bra igen. Du vill inte gå upp ur sängen på morgonen. Du gråter lätt, men inte framför andra, så du gör det förmodligen i duschen där det inte märks av. Du kanske börjar fundera på om världen verkligen är värd att leva i. Du slutar prata och umgås med dina vänner, för du orkar inte bry dig om hur dom mår. Du upptäcker dessutom vilka som verkligen är dina vänner som ändå kontaktar dig, även fast du själv inte alls hör av dig till dom.
Din familj märker att du ofta är arg, irriterad och ledsen.
Jag har börjat sluta känna såhär. Jag förväntar mig att mina kära berättar om jag gör fel. Men jag vill även höra det jag gör rätt. Egoist? Det tycker jag absolut inte att jag är, jag har alltid brytt mig om andra, och försökt hjälpa dom när de själva mått dåligt eller stött på hinder i livet. Jag lever med hoppet om att allt en dag ska komma tillbaka. Ibland vill jag göra saker för att "unna mig själv" som att gå ut med mina vänner, träna, sjunga hos E osv, ibland får jag lite sura miner för det, men jag har slutat bry mig, egentid för en tvåbarnsmamma och fru är viktigt. Jag vill även att min underbara bästa man Jesper ska unna sig saker, gå på fotboll, gå ut med sina kompisar, åka och träna o så. Men ibland, som igår, bara orkar vi inte, igår la vi oss i sängen tidigt och tittade på film, jag somnade ganska fort, jag var helt slut!
Barnen vaknade vid 07:00 idag, vilket var länge sen, men jag antar att dom somnade sent igår eftersom jag sov med dom igår mellan 14:00 och 16:00 (oops..)
Nu ska jag ner i tvättstugan med kidsen, yeey!
Ha en underbar dag//Lollo
