En funderare...
Jag vet inte om jag tagit upp detta förut, kanske, men om jag har det, så gör jag det igen.
Du möter en person som du tycker är hur trevlig som helst, du kan helt enkelt tänka dig att umgås med personen i fråga, lite shopping, lite kroghäng, ja sånt där som vänner gör. Men så visar det sig att den här personen inte alls tycker om dig. Du mår dåligt över detta och måste helt klart göra allt i din makt för att den här personen ska tycka om dig också som vän.
Du möter en person som du får en bra uppfattning av i början, men när du väl lär känna personen så visar det sig att du tycker att den personen är ett stolkskott! Här däremot, gör du ingenting åt saken för att försöka tycka om den personen, istället växer din irritation över personen, man blir sådär lagom irriterad när man ser personen i fråga, men samtidigt vill du inte ta itu med personen och störningsmomentet...
Är vi inte allt bra lustiga?
Du möter en person som du tycker är hur trevlig som helst, du kan helt enkelt tänka dig att umgås med personen i fråga, lite shopping, lite kroghäng, ja sånt där som vänner gör. Men så visar det sig att den här personen inte alls tycker om dig. Du mår dåligt över detta och måste helt klart göra allt i din makt för att den här personen ska tycka om dig också som vän.
Du möter en person som du får en bra uppfattning av i början, men när du väl lär känna personen så visar det sig att du tycker att den personen är ett stolkskott! Här däremot, gör du ingenting åt saken för att försöka tycka om den personen, istället växer din irritation över personen, man blir sådär lagom irriterad när man ser personen i fråga, men samtidigt vill du inte ta itu med personen och störningsmomentet...
Är vi inte allt bra lustiga?
