Blir långt det här..
Jag har många gånger tänkt att skriva en novell eller dylikt om mitt liv, dels för min egna del för att kanske kunna räta ut en del frågetecken, dels för mina barn som kommer fråga saker som jag inte kommer kunna svara på...
När jag var ca 10 år gammal så skiljde sig mina föräldrar. KLART JOBBIGT!
Skiljsmässan tog typ över ett år, och det gjordes polisnmälningar till höger och vänster om allt och ingenting.
Tvångsintagning på skyddshem för mamma, mig och mina två syskon. Då tiden gick var det tråkigt som fasen där, men ibland var det kul. Jag hittade några att leka med, mest småbarn, jag var äldst där.
Vi hade överfallslarm på rummet, sjukt stört idag tycker jag.
Jag hade nu tappat förtroendet helt för min biologiska pappa, jag var rädd för honom, jag vågade aldrig träffa honom...
Han flyttade till Linköping och vi bodde kvar hos mamma, för det var det vi ville, men nu spekulerades det i att mamma varit otrogen, att hon blivit lurad till skiljsmässa, att allt som vi barn sa tydligen kom från mamma.
INGET av det här stämmer, har man valt att lämna någon och snabbt hittar en ny oavsett om det är mitt i en skiljsmässa så är man banne mej inte otrogen, för isånt fall har jag också varit det, men det är en annan historia..
Att jag skulle påstå att en av mina nära är alkoholist, att jag skulle sagt att min mamma sagt att du är det, stämmer inte, och att man kan vara så arg, efter 15 år på en sådan sak, om det inte stämde, kan man inte skratta åt det då? När jag var liten så ljög jag massor så näsan växte, herregyyd säger jag bara.
Jag ljög om att jag var hos en kompis, men istället åkte till stan. Snodde pengar från mammas nya man gjorde jag också, men idag vet jag ju såklart bättre =) Jag bjöd igen med två barn-barn ;)
Att min SK far inte är en del av mig längre beror på att han är så elak, falsk, jag kan göra listan lång, är ett beslut jag fattade för länge sedan, att tala illa om sin dotters mamma inför henne, är så jävla fel rent ut sagt, det är fegt! Mamma slängde ur sig kommentarer ibland, men talade aldrig illa om honom direkt ur luften.
Min SK mormor, är en ful liten ragata som jag hoppas brinner upp i helvetet, hon är elak, egoistisk, alkoholist och skiter fullständigt i sina barn och barnbarn samt barnbarns barn. Hon kan sitta där i sin fula lägenget i köping och supa, hoppas hon får ut något vettigt om det.
Jag blir riktigt arg/ledsen då någon säger; du är som din far, att jag kan kasta vadsomhelst i väggen.
Det enda jag lär mig av er som visar ett felaktigt beteende kan jag bara säga; Tack för att ni visar mig hur jag INTE vill vara.
Detta riktar jag till två personer som för tillfället är osams:
Snälla släpp allt gammalt groll, och allt gammalt tjafs och gläd er åt det ni faktiskt har idag, för det finns människor omkring er som vill vara med er, gärna med er två i samma rum.
Jag älskar er båda så otroligt mycket att jag blir tom när jag tänker på situationen, som sagt vet jag bättre idag än då och skulle aldrig slänga ur mig en sådan kommentar, för det verkar vara det som är det största problemet!
När jag var ca 10 år gammal så skiljde sig mina föräldrar. KLART JOBBIGT!
Skiljsmässan tog typ över ett år, och det gjordes polisnmälningar till höger och vänster om allt och ingenting.
Tvångsintagning på skyddshem för mamma, mig och mina två syskon. Då tiden gick var det tråkigt som fasen där, men ibland var det kul. Jag hittade några att leka med, mest småbarn, jag var äldst där.
Vi hade överfallslarm på rummet, sjukt stört idag tycker jag.
Jag hade nu tappat förtroendet helt för min biologiska pappa, jag var rädd för honom, jag vågade aldrig träffa honom...
Han flyttade till Linköping och vi bodde kvar hos mamma, för det var det vi ville, men nu spekulerades det i att mamma varit otrogen, att hon blivit lurad till skiljsmässa, att allt som vi barn sa tydligen kom från mamma.
INGET av det här stämmer, har man valt att lämna någon och snabbt hittar en ny oavsett om det är mitt i en skiljsmässa så är man banne mej inte otrogen, för isånt fall har jag också varit det, men det är en annan historia..
Att jag skulle påstå att en av mina nära är alkoholist, att jag skulle sagt att min mamma sagt att du är det, stämmer inte, och att man kan vara så arg, efter 15 år på en sådan sak, om det inte stämde, kan man inte skratta åt det då? När jag var liten så ljög jag massor så näsan växte, herregyyd säger jag bara.
Jag ljög om att jag var hos en kompis, men istället åkte till stan. Snodde pengar från mammas nya man gjorde jag också, men idag vet jag ju såklart bättre =) Jag bjöd igen med två barn-barn ;)
Att min SK far inte är en del av mig längre beror på att han är så elak, falsk, jag kan göra listan lång, är ett beslut jag fattade för länge sedan, att tala illa om sin dotters mamma inför henne, är så jävla fel rent ut sagt, det är fegt! Mamma slängde ur sig kommentarer ibland, men talade aldrig illa om honom direkt ur luften.
Min SK mormor, är en ful liten ragata som jag hoppas brinner upp i helvetet, hon är elak, egoistisk, alkoholist och skiter fullständigt i sina barn och barnbarn samt barnbarns barn. Hon kan sitta där i sin fula lägenget i köping och supa, hoppas hon får ut något vettigt om det.
Jag blir riktigt arg/ledsen då någon säger; du är som din far, att jag kan kasta vadsomhelst i väggen.
Det enda jag lär mig av er som visar ett felaktigt beteende kan jag bara säga; Tack för att ni visar mig hur jag INTE vill vara.
Detta riktar jag till två personer som för tillfället är osams:
Snälla släpp allt gammalt groll, och allt gammalt tjafs och gläd er åt det ni faktiskt har idag, för det finns människor omkring er som vill vara med er, gärna med er två i samma rum.
Jag älskar er båda så otroligt mycket att jag blir tom när jag tänker på situationen, som sagt vet jag bättre idag än då och skulle aldrig slänga ur mig en sådan kommentar, för det verkar vara det som är det största problemet!
